Flow i den öländska höstskrivbubblan

Så är jag här igen, på norra Öland, för att tillsammans med sju andra skrivglada kliva in i en skön bubbla för en helg. Det är fjärde gången gillt och första besöket på andra sidan sommaren, mitt i oktoberhöst, med gråmulen himmel och vinden som viner runt knutarna och blåser in i mina öron under promenaden ut till ”min” fyr, den som inspirerade mig till min första novell, ni vet. Den där novellen som fortfarande ligger i byrålådan.

14686107_10208762241306762_193269063_n

I den lådan ligger däremot inte längre mitt romanmanus. Efter ett och ett halvt år och ett tiotal refuseringar – vilket ledde till att romanskrivarluften fullkomligt gick ur mig – har jag äntligen vågat mig på att plocka upp det igen. Och för första gången på denna långa tid känner jag massor av glädje, hopp och tillförsikt.

14699812_10208762229506467_1372686008_n

Egentligen hände det redan i somras, när jag en dag rymt hemifrån för att caféjobba med min dotter Sanna. Hon hade precis fixat till hemsidan till sitt nystartade Vide Förlag, där hon publicerar översatt engelskspråkig skönlitteratur av hög kvalitet, och jag insåg hur otroligt bra det kan bli när man ger ut böcker även utan ett stort förlag i ryggen. Det var där och då jag bestämde mig för att strunta i den andra förlagsrunda jag hade tänkt inleda. Göra det själv i stället. Styra hela processen.

14694810_10208762242866801_183536555_nSedan dess har det hänt så otroligt mycket annat, utgivning av vår gemensamma barnbok om Lovis Ansjovis, arbetet med min podcast, Drömmen om Målajord och webbkursen Den inre kompassen, som förhoppningsvis kommer att släppas i början av nästa år, för att bara nämna några av alla projekt. (Med sig till Öland hade förresten en av mina skrivkompisar senaste numret tidskriften Yoga World, där de tipsat om min podd!) Romanen har fått ligga kvar bland sockarna i lådan sedan den där dagen på caféet.

Samtidigt har jag hela tiden vetat att det var här, på Öland i oktober, som jag skulle sätta igång. Och precis som alla andra gånger jag åkt hit har mitt flow kommit som på beställning. Jag skulle alltså gå igenom hela manuset ännu en gång (efter alla miljoner rundor med texten innan jag skickade till förlag). De första sidorna gick trögt, tog flera timmar, men sen gick proppen ur.

14717072_10208749423826333_4197276244420812533_n

Nu har jag varit här i ett och ett halvt dygn, druckit löjligt många koppar te, redigerat snart en tredjedel av boken och planerat omslag tillsammans med Sanna som hjälper mig med formgivningen – det kommer att bli sååå fint! I takt med att jag blir färdig med kapitel efter kapitel skickar jag dem till min snälla språklärarmake som omedelbart hörsammade mitt hjälpbehov och korrekturläser en sista gång. Nu händer det. ÄNTLIGEN!

Maria

 

 

Annonser

Från ax till limpa i barnboksvärlden

Nu tänker jag berätta om den långa resan från det första tankefröet till en färdig Lovis Ansjovis-bok utkommen lagom till Bokmässan i Göteborg. Kanske kan min berättelse inspirera någon att ta tag i en gammal skrivdröm?

1935146_1196657229961_7281198_n

Lova, 4 1/2: ”Jag tror jag ska skaffa mig ett litet rockband!”

Alltihop började med lillasyster Lova, som sa ovanligt många roligheter i fyra-femårsåldern. Ibland lade jag upp en ”Dagens Lova” på Facebook, och fick flera gånger uppmaningen att samla dem i en bok. En sådan blev det aldrig, men ur detta föddes idén att skapa bilderböcker med utgångspunkt i citaten. Hur storasyster Sanna och jag kom på att vi skulle skriva dem tillsammans har vi däremot glömt. 🙂

Vi började med ”Jag tror jag ska skaffa mig ett litet rockband!”, som Lova kläckte ur sig i samband med en konsert med storasyster Sanna som hela familjen var och lyssnade på. Bilden här till höger är från just den kvällen. (Lova höll sig vaken till 23.05 och somnade tio minuter innan syrrans band började spela…).

För att ta reda på hur vår bok skulle se ut funderade vi över barnböcker vi gillar, men kanske framförallt över sådana vi inte gillar. Böcker som barn möjligen uppskattar, men som vi vuxna tröttnat på redan under första läsningen, kanske för att historien känts som något vi redan hört hundra gånger, eller för att språket helt saknat krumelurer. Böcker med hårda skrikiga färger och vinklar som säkert många gillar, men inte vi. Böcker utan någon tydlig intention, varken att underhålla, inspirera eller väcka tankar.

2012-07-25-12-08-54

Caféskrivande i Stockholm

Vi ville försöka göra allt det där: underhålla, inspirera, väcka tankar. Vi ville skriva en bok som både barn och vuxna kunde läsa gång på gång utan att tröttna, med mjuka, vackra bilder i milda färgskalor att vila blicken i för en liten stund, och med nya detaljer att upptäcka vid tionde läsningen. Lite som Sven Nordqvists böcker om Pettson och Findus, ni vet.

Och så drog vi på skrivhelg i Stockholm. Ur långa promenader, mysiga fikastunder och en minikryssning i skärgården växte hon fram, karaktären Lovis Ansjovis (namnet hämtat från vårt eget smeknamn på lillasyster Lova) och hennes galleri av familjemedlemmar. Vi hittade också teman för fler böcker – en serie skulle det bli, hade vi bestämt – och kom på tanken att så småningom låta Lovis växa upp och utvecklas ytterligare i kapitelböcker för äldre barn.

1016663_10200562926529017_551734535_nEfter den där Stockholmshelgen fick Lovis vila nästan ett år innan vi åkte på skrivretreat i Älvdalen. Från Småland till Älvdalen är det låååångt, och under bilresan upp och bilresan ner växte såväl text som bildanvisningar fram. Sanna hade just fått sitt körkort, så vi turades om att köra, samtidigt som den som satt bredvid  skrev ner det vi gemensamt kom fram till. Och så bytte vi plats. Under det här arbetet började jag komma till insikt om hur otroligt mycket arbete som ligger bakom något så till synes okomplicerat som en barnbok – och den insikten fördjupades när vi så småningom kom igång med illustrationerna.

Och så fick hon ligga i träda igen, i ytterligare ett halvår, den kära tösen. Tills vi en dag fick syn på en barnbokstävling, fick eld i baken (för deadline var nära), skrev klart texten och jobbade arslet av oss under ett par intensiva dagar, Sanna med att göra illustrationer till tre uppslag och jag – som verkligen inte kan rita – med att skissa upp alla bilder som inte fått egna uppslag för att det skulle gå att se ungefär hur vi tänkte oss det hela.

11325536_10205181436548881_1427524426_n

Högby fyr på norra Öland

Vi vann förstås inte tävlingen och inspirationen att gå vidare sjönk igen. Tills jag en dag bestämde mig för att ta tag i projektet på nytt, på (nästan) egen hand skrev ytterligare en Lovisbok under en skrivhelg på Öland och skickade båda texterna (utan bilder den här gången) till sex-sju barnboksförlag. Och så började ytterligare en period av väntan. Och så kom de första refuseringarna. Och så …

Jag hade skickat både Lovis och mitt romanmanus till Idus Förlag. En förmiddag satt jag hemma och jobbade när det plingade till i mejlkorgen. Idus förläggare Ulrika Slottner (som jag senare har intervjuat i min podd, Drömmen om Målajord) berättade mycket vänligt att mitt romanmanus inte passade deras utgivning, inte för att det var dåligt, utan för att de inte ger ut den typen av böcker, men att jag var välkommen att – om jag ville – ge ut boken på deras systerförlag Visto, ett hybridförlag, där man är under deras ”vingar”, men själv står för kostnader och marknadsföring. Jag mejlade tillbaka med några frågor, och strax fick jag svar.

Trodde jag, ja. Men det var inte ett svar på mina frågor jag fick, inte just då. Det var ett helt annat mejl från Ulrika, med beskedet att de gärna ville ge ut vår Lovis Ansjovis! Jag fick läsa mejlet flera gånger innan jag fattade att det var sant, att det inte handlade om min roman utan att det plötsligt hade hänt… Ett positivt förlagsbesked! 🙂

13062497_1633024170360394_6345176444527467858_nNu var frågan, vem skulle illustrera boken? Sanna har alltid varit duktig på att teckna, men inte gjort mer än några få illustratörsuppdrag till vänner och bekanta tidigare. Kanske hade förlaget egna illustratörer de ville använda? Men vi skickade in några bilder Sanna ritat i andra sammanhang, och det blev grönt ljus direkt – de tyckte jättemycket om hennes sätt att teckna, Jag minns fredagsförmiddagen i december förra året när vi hade fått det beskedet också. Vi satt på ett fik och skulle jobba med helt andra saker, men det var fullkomligt omöjligt. Gång på gång brast vi ut i fnissattacker och bara måste babbla om boken vi skulle få göra. Äntligen!

Och så skrevs det avtal. Idus har en lite ovanlig policy. Som författare får man inte royalty förrän produktionskostnaden är täckt. Sen, däremot, delas vinsten lika mellan förlaget och författaren. På många andra ställen får man betalt direkt, men en mycket lägre royalty. Smart! På så sätt kan förlaget våga satsa på fler debutanter, och som författare får man också ett starkare incitament att göra vad man kan för att bidra till att boken säljer bra. Win-win, helt enkelt!

ska%cc%88rmavbild-2016-09-23-kl-23-34-58När det var dags för Sanna att börja rita bilderna upptäckte vi att en hel del av texten behövde skrivas om. Vi hade tänkt oss en bild på varje sida men lärde oss att barn (även en tillfrågad lillebror) oftast föredrar helsidesuppslag. Och så till det mest spännande – att hon skulle måla bilderna som akvareller (vilket hon aldrig gjort förut) och dessutom på andra sidan jordklotet, under sin fyra månader långa Asienresa.

Illustrationerna blev verkligen en utmaning. Det var svårare och tog mycket längre tid än Sanna hade räknat med. Något som komplicerade det hela var att hon inte hade några barn att studera i de positioner hon behövde för teckningarna. Därför kom det då och då små meddelanden från henne där hon bad mig positionera vår egen sexåring på olika sätt (exempelvis på en köksstol med fötterna på bordet), fotografera honom och skicka en bild. Jag fick också skicka bilder på hans teckningar och pyssel – och dessa finns nu med i boken. Annat kunde Sanna hitta inspiration till på plats; några blomkrukor kommer från en gata i Chian Mai i Thailand. 🙂

14454488_10208576231096623_1436920795_n

Sagostund på Alfons Åbergs Kulturhus.

När teckningarna så småningom skulle skannas in för att skickas till förlaget blev det strul på allvar eftersom det inte fanns tillräckligt bra skrivare att uppbåda där Sanna befann sig, men som tur var kom hon hem till Sverige och fick i väg bilderna i sista sekunden för att boken skulle hinna tryckas och bli klar till Bokmässan i Göteborg.

Nu har det gått några veckor sedan boken såg dagens ljus, och vi har redan fått många positiva reaktioner. Boken är inköpt eller beställd till massor av bibliotek, finns i en norsk nätbokhandel och den här helgen har Lovis Ansjovis fått följa med oss till Göteborg. Vi har hållit sagostund på Alfons Åbergs hus och vi har signerat på Bokmässan. Så kanske, kanske får Lovis leva vidare i fler böcker. Mer om Lovis Ansjovis öden och äventyr får du koll på om du gillar hennes Facebooksida. Välkommen till Lovis egen värld!

14199382_1655346058128205_8367924135866656572_n

Lovis Ansjovis förlaga signerar.

Kanske du som läser också har en skrivdröm som du bara inte lyckats hitta tid eller mod nog att ta tag i? Kanske är det dags nu? Jag hoppas att det här inlägget har inspirerat dig och visat att det faktiskt är möjligt att förverkliga en skrivdröm – även om vägen dit kan vara lång och krånglig. Jag hoppas att den också kan inspirera till att skapa saker tillsammans med sina barn, en partner, en vän eller någon annan som man står nära. Det är fantastiskt roligt att göra ett projekt tillsammans.

Det här blev ett långt inlägg, men så har det varit en låååång resa också. Och visst är det fantastiskt att boken äntligen är här efter fem år, men vet ni vad det bästa är? Jo, att vi har haft så himla roligt under resans gång. Och det tycker jag är en viktig lärdom att ta med sig. En förverkligad dröm är inte så mycket värd om det inte är roligt – om än stundtals mödosamt – under tiden!

Född: en Lovis Ansjovis

14088653_1181028428585258_683226857051459728_nJa, man kan då inte anklaga mig för att stressa er mina bloggläsare med en massa inlägg som ni inte orkar läsa. 😛 Men nu har jag faktiskt något stort och roligt att berätta: min och dottern Sannas första bilderbok om Lovis Ansjovis (Lovis Ansjovis och rockpappan) har äntligen – efter fem år! – sett världens ljus. För ett par veckor sedan kom hundra fina exemplar från förlaget, här till höger i händerna på sin stolta förlaga, Sannas lillasyster Lova, som vi alltid har kallat Lovis Ansjovis, och vars roliga citat i fem-sexårsåldern är utgångspunkten för hela det här projektet.

14344184_1658762121119932_4981250696601769013_nI söndags firade vi Lovis med releasefika på Det Fria Ordets Hus hemma i Växjö. Sanna och jag berättade om bokens bakgrund och tillkomst, bjöd på fika och signerade – tillsammans med Lova – böcker på löpande band. Tror att vi hade bortåt femtio besökare – galet roligt att så många ville komma och fira med oss! Och den äkta Lovisen njöt av uppmärksamhet och blommor (”Jag känner mig som en kändis!”) även om hon nog fick lite ont i signeringshanden.

I lördags fick vi nästan en hel sida på Kultur- och Nöjesidan i Smålandsposten (trots att journalisten pratat om en liten notis), och i veckan kommer ett reportage i en lokal gratistidning. Superkul!

ska%cc%88rmavbild-2016-09-13-kl-22-23-34Att vi själva tyckte om boken visste vi förstås. Men att de som läser också verkar göra det är alldeles underbart roligt. En sån här fin recension fick vi från Bibliotekstjänst:

Lovis lever i en modern tid med varannan veckas boende och nya familjekonstellationer. Hennes härligt fria fantasi har stort utrymme i berättelsen som roar både barn och vuxna med sina underfundigheter. Författaren Maria Estling Vanneståls stora intresse för och erfarenhet av språk märks tydligt. Bilderna av Sanna Hellberg är vackra och stämningsfulla, rika på detaljer och har en egen tydlig stil. En mild färgskala används genomgående. Det är ett härligt samspel mellan texten och bilderna. Boken Lovis Ansjovis och rockpappan passar utmärkt för högläsning.” /Camilla Appelgren, BTJ

OBS! Vi har skrivit tillsammans, det är MINST lika mycket Sannas text, men det har de tydligen missat. 🙂

Och här några ord från andra läsare:

  • Sååå fin! Fina bilder och rolig story. Jag hoppas att det kommer fler böcker om Lovis Ansjovis.
  • Nu har jag läst den och jag älskar den! Allt med den!
  • Ett litet mästerverk!
  • Det kan inte bli bättre än så – en av de roligaste barnböcker jag läst och som ligger helt rätt i tiden, och illustrationerna är så fantastiska med alla roliga detaljer – man upptäcker nya saker hela tiden – resten av dagen kommer jag att gå runt med ett stort leende. Stort grattis Maria och Sanna och nu ser jag framemot Lovis Ansjovis nästa upptåg. 

14237620_10208499630901666_5259967053519888242_nVill DU köpa ett (eller flera) signerat ex av Lovis Ansjovis och rockpappan – kanske att ge som present till barn eller barnbarn, eller helt enkelt till dig själv? Ju fler böcker vi säljer, desto större chans att vi (1) tjänar lite pengar på det här projektet så att vi kan fortsätta skriva, (2) får tillåtelse av förlaget att ge ut nästa bok i serien, som redan är skriven och som de har läst och gillat.

Mejla mig på maria@livstid.nu, eller – om du ska till Bokmässan i Göteborg – kom förbi Idus Förlags monter (A01:02) på fredag mellan 15 och 19, då vi står där och signerar! 🙂 Och så blir vi förstås glada om du vill följa Lovis Ansjovis på Facebook. Välkommen till Lovis egen värld!

I nästa blogginlägg tänker jag berätta historien om tillkomsten av Lovis Ansjovis, från ax till limpa. Välkommen åter!

Maria

Kollektivt knattrande i Ölandsvåren

Så gör vi det igen. Ägnar en helg på norra Öland åt inspirerat kollektivt tangentbordsknattrande. Det är tredje året i rad, och den här gången är vi elva skrivsugna, var och en med sitt eget projekt. Här skrivs dikter, kursrapporter, vetenskapliga artiklar, metodböcker, blogginlägg, skönlitteratur, betraktelser, låtar …

DSC_0002 1

Det är något lite magiskt med dessa helger. Vi sätter inga ramar eller regler för vår vistelse, mer än att vi tar en runda när alla har samlats på fredagen och låter var och en berätta om sina planer. I övrigt skriver var och en hur man vill, när man vill och var man vill. Vid ett bord i stora salen, på rummet eller i trädgården. Vädret är med oss – inte för fint, inte för fult, utan precis lagom bra för produktiviteten. Om det nu är den man vill åt.

DSC_0011 kopia

Vart jag mig i världen vänder ser jag mina härliga skrivande vänner. Några har jag känt i många år, andra är nyare bekantskaper och några har jag aldrig träffat förut. Det dröjer inte länge förrän vi känns som en enda stor familj. Själv skriver jag dikt och redigerar noveller. Det flyter på bra.

DSC_0005

Då och då pausar vi för att fylla på depåerna med kaffe, te, mat, energi och inspiration – det kan bli en promenad över strandängarna eller ut till min inspirationsfyr, en tupplur, en stunds yoga eller meditation. Somligt i gemenskap, somligt i ensamhet. Åt var och en efter behov.

DSC_0011 1

Lördagskvällen blir en fin stund, fylld av ord och musik. Några skrivvänner uppträder med egenhändigt producerade låtar. Vi sjunger allsång. Jag debuterar som estradpoet och känner mig efteråt modigare än modigast – jag som nästan aldrig skrivit dikter, aldrig låtit någon läsa och för några månader sedan definitivt inte skulle kommit på tanken att framföra en dikt inför publik.

DSC_0007

När vi skiljs åt efter vår söndagsfrukost har kreativa idéer fått vingar, några redan börjat flyga och mötet där på norra Öland har genererat nya vänskaper. Vi kramas adjö och på Facebook uttrycks glädje och tacksamhet över det som blivit. Om ett år möts vi kanske igen. Så här sammanfattar en av deltagarna helgen:

Tack för alla skratt, allvarliga stunder, lugn och samspel, samtal och musik. Skrivandet fortsatte ikväll, inspirerad av er alla. Tack, hoppas vi ses igen, ni gav mig nyckeln till det jag saknat.

Tack alla! ❤