Kan skrivluft ta slut?

Jag jämställer ibland mitt skrivande med luften jag andas. Om jag inte får skriva får jag inte tillräckligt med luft, blir allmänt sur och besvärlig för min omgivning att ha att göra med. Egentligen har det nog varit så  i hela mitt liv, men det har blivit tydligare de senaste tio åren. Ända sedan den där fyrtioårskrisen och -festen som ledde vidare till bloggen Livstid (som jag drev tillsammans med vännen Sara). Framförallt var det då jag insåg att det inte räckte för mig att skriva forskningsartiklar och facklitteratur längre. Jag måste få skriva från hjärtat.

Sedan dess har det blivit fem års någorlunda regelbundet bloggande på Livstid, två och ett halvt års bloggande på Drömmen om Målajord (kopplad till podcasten med samma namn), fem publicerade noveller (och många fler skrivna), tre barnböcker om Lovis Ansjovis (och en på gång) tillsammans med dottern Sanna, en färdig roman (Lex Katarina) och en nästan-färdig dito (Kantstötta porslinsugglors paradorkester).

Och så var det den här bloggen, Skrivluft, den som skulle berätta om mitt skrivande och kanske inspirera andra till att våga skriva. I början var det jätteroligt. Jag berättade och tipsade, berättade och tipsade, snickrade exempelvis ihop tre julkalendrar med skrivutmaningar i adventstid.

Men sedan var det som att Skrivluften gick ur mig. Mest var det nog för att jag fick så mycket utlopp i andra kanaler, framförallt i romanarbetet och min andra blogg. Kanske var det också för att jag inte brann tillräckligt mycket för det där med skrivinspiration till andra. Och att bara blogga om mitt eget skrivande blev lite navelskådartradigt i längden.

För en tid sedan fick jag via Region Kronobergs fantastiska koncept Konsulttimmen, i egenskap av ensamföretagare, gratis konsulthjälp för att jobba med mitt varumärke. Jag träffade två olika konsulter som båda konstaterade: ”Du har väääldigt många kanaler!”. Första reaktionen var förstås att gå i försvar: ”Men det måste jag ha för jag har så många olika verksamheter. Ju!”. Den andra reaktionen var betydligt behagligare: ”Ni kanske har rätt, jag kanske inte måste finnas överallt.”

Med en djup suck av lättnad har jag nu avvecklat instagramkontot för Drömmen om Målajord och jag har skrivit mitt sista inlägg på Skrivlufts Facebooksida. Med det här inlägget tänkte jag också säga hejdå till den stackars styvmoderligt behandlade Skrivluftsbloggen. Sidan kommer att ligga kvar – och här finns fortfarande en del att hämta i form av exempelvis skrivtips utan bästföredatum – men jag kommer inte att skriva några nya inlägg.

I stället är du varmt välkommen att följa mig i någon av dessa kanaler:

Skrivluft tar alltså slut, men jag fortsätter att skriva – och andas.

Tack för att du har följt mig här och jag hoppas vi ses i andra sammanhang, IRL eller i cyberspace!

Kram från Maria

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s